Rwanda
De tusen kullarnas rike- ligger i Östra Afrika precis söder om ekvatorn. Det är ungefär lika stort som Småland i Sverige men är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder med sina cirka 12,6 miljoner invånare. Det mesta av landet ligger mellan 1000-2000 meter över havet och har ett tropiskt klimat bestående av bördiga slätter och skogbeklädda berg. I väster är bergskedjan beklädd med regnskog. Anledningen till den bördiga marken beror på att den består av vulkanisk mark. Rwanda har ett rikt djurliv, i synnerhet i nationalparken Akagara, där till exempel elefanter, bufflar, lejon, antiloper och fler än 700 fågelarter lever. I Rwanda finns också den sällsynta bergsgorillan.
Huvudstaden, Kigali är utspridd över flera kullar. Staden är väldigt ren och plastpåsar är förbjudna. Där finns relativt låg kriminalitet och är ett säkert land att vistas i. Många påstår att Rwanda är Afrikas Singapore och där finns inga kåkstäder. Uppåt sluttningarna liggen de små betonghuset tätt och emellan dem slingrar sig gränderna i branta backar. De små jordplättarna runt husen är alla uppodlade till familjernas hushåll. Förutom de små kommunala bussarna är det vanligaste transportmedlet motorcykeltaxi. De finns överallt och förarna har en extra hjälm på styret i väntan på sina kunder. Landet är ett fattigt land där cirka 80 procent av befolkningen bor och arbetar på landsbygden. De allra flesta brukar jorden i småskaliga jordbruk. De är oftast självförsörjande jordbruk, där man odlar grödor som böner, potatis, matbananer, kassava, majs. I Rwanda råder religionsfrihet och cirka 96 procent kristna, cirka två procent är muslimer och cirka 2 procent är icketroende eller har en traditionell folktro..
Rwanda är en stabil republik med ett flerpartisystem, i teorin, då presidenten har stor makt och där regeringens kritiker tystas. Ekonomin är dock välskött med en tillväxt på ca nio procent (2019) och landet tillhör det land i Afrika med minst korruption. Yttrandefriheten och att bedriva opposition är väldigt begränsad och medierna kontrolleras av statsmakten. Sedan 2000 är Paul Kagame president och 2003 antog Rwanda en ny författning för att förhindra framtida folkmord då landet är präglat av det bestialiska folkmordet 1994. Politiska partier är i och med den nya författningen förbjuden att identifiera sig med en folkgrupp, religion eller klan. Parlamentet består av ett överhus och ett underhus. 30 procent av platserna är vigda åt kvinnor, vilket gör Rwanda till ett av de länder i världen med flest kvinnor i parlamentet. De allra flesta barn går i skolan till och med årskurs sex och en klar majoritet går ut grundskolan. Det kostar inget att gå i skolan, men trots det slutar många på grund av att de inte har råd med skolmaterial och andra kostnader som tillkommer. Rwanda arbetar för jämställdhet, med mer än hälften av kvinnor i parlamentet, kvinnor har samma rättigheter som män när det gäller skilsmässa och arv.
Levnadsförhållandena har förbättrats och barnadödligheten sjunker, men fortfarande lever mer än hälften av befolkningen på under två dollar om dagen. Många traditionella mönster finns kvar som att kvinnor förväntas gifta sig och försörjas av sin man. Det mesta av kvinnors arbete inom jordbruket är obetalt liksom det mesta av deras övriga arbeten. Våld är mycket vanligt i samhället, speciellt i nära relationen och de mest drabbade är kvinnor och barn. Vidare är det sexuella våldet mot kvinnor väldigt vanligt. Det är inte tillåtet att gifta sig förrän i vuxen ålder, men ändå gifts cirka sju procent av alla flickor bort innan de fyllt 18 år. Rwanda blev självständigt från kolonialmakten Belgien 1962 och efter det kämpade de två folkgrupperna tutsier och hutuer om makten. 1994 ledde det till ett folkmord där över 800.000 rwandier, främst tutsier och även moderata hutuer, brutalt dödades av extrema hutunationalister. Men idag är det nästan tabu att tala om de två folkgrupperna, President Kagame är väldigt noga med att förena folket och att de ska identifiera sig som rwandier.
Historia

Kvinnor före kolonialismen
Före kolonialtiden hade kvinnor en central roll i det rwandiska samhället. De ansvarade för mycket av hushållet, jordbruket och omsorgen om familjen, men deltog också i handel och andra ekonomiska aktiviteter.
Kvinnors ställning var nära kopplad till familj och släkt. Män hade generellt större formell makt och äganderätt, men kvinnor hade inflytande över familjens och samhällets vardag och kunde ha betydelsefulla roller inom släkten och det traditionella samhället.
Samhället var patriarkalt, men kvinnors arbete och kunskaper var avgörande för familjens och samhällets försörjning och överlevnad.

Kvinnor under kolonialismen
Under kolonialtiden förändrades kvinnors ställning gradvis. Rwanda styrdes först av Tyskland från slutet av 1800-talet, och efter första världskriget av Belgien. Kolonialmakterna byggde vidare på det traditionella patriarkala samhället och gav männen större formellt ansvar och inflytande.
Samtidigt fick kristendomen, särskilt genom katolska missioner, ett allt större inflytande. Flickor och kvinnor undervisades bland annat i kristen tro, hushållsarbete, sömnad och barnuppfostran. Den kristna idealbilden betonade kvinnan som maka, mor och ansvarig för hemmet, medan mannen sågs som familjens överhuvud och försörjare.
Detta förstärkte på många håll uppdelningen mellan kvinnans och mannens roller. Kvinnans arbete i jordbruket och hushållet fortsatte att vara avgörande, men hennes ekonomiska och samhälleliga självständighet begränsades samtidigt av både traditionella normer och koloniala strukturer.
Kolonialismen innebar därför inte bara nya religiösa och sociala idéer – den förändrade också synen på vad en kvinna skulle vara och vilken plats hon skulle ha i familjen och samhället..

Kvinnor efter självständigheten 1962 fram till idag
När Rwanda blev självständigt 1962 levde traditionella könsroller kvar. Kvinnor hade ett stort ansvar för hem, barn och jordbruk, medan männen generellt hade större formell makt och kontroll över ekonomi och beslut.
Efter folkmordet 1994 förändrades kvinnornas position snabbt. Kvinnor tog ett större ansvar för familjer och landets återuppbyggnad och fick samtidigt ökade möjligheter till utbildning, arbete, ägande och politiskt inflytande. Rwanda har idag en mycket hög andel kvinnor i politiken.
Men utvecklingen ser olika ut beroende på var man bor. I städerna har utbildning, arbete och nya samhällsideal förändrat kvinnors möjligheter och roller betydligt. På landsbygden, där en stor del av befolkningen fortfarande lever, är det traditionella familjemönstret starkare. Religion och traditioner har fortfarande stor betydelse, och kvinnor bär ofta ett stort ansvar för barn, hushåll och jordbruk, samtidigt som männen ofta har större inflytande över viktiga beslut och ekonomiska resurser.
Det finns därför en tydlig skillnad mellan de rättigheter kvinnor har enligt lag och hur dessa rättigheter faktiskt fungerar i vardagen. Rwanda har gjort stora framsteg, men för många kvinnor på landsbygden går förändringen långsammare.
