Veckan med grupp D

Måndag, första dagen för grupp D

Vi hade förberett oss väl och litade på att lokalen vi skulle få låna var iordning ställd. Men innan vi gav oss av på morgonen, tack och lov med god marginal, ringde "The executive" och meddelade att den inte var tömd på möbler.

Några dagar innan hade vi haft ett möte med "The executive" ledaren för Rugerero, här i Gisenyi, där vi ska hålla kurserna. Vi fick se lokalen, som visade sig var två mindre rum, i stället för ett stort. Det visade sig också att "The executive" hade kontaktat sexton unga kvinnor och inte tio som bestämt.

Vi packade snabbt ihop allt som skulle med, lyckades fixa två mc-taxi, som vi konkade upp en stor resväska, två dunkar samt två hinkar fulla med grejer på och vinglade iväg.

Väl framme fick vi börja med att tömma det ena rummet på möbler medan det andra rummet var låst och istället fick vi ett annat, ännu mindre rum, inte heller det tomt på möbler, till förfogande.

Jag undrade förfärat hur vi ska lyckas klämma in alla sexton i något av dessa rum, varav några säkert skulle komma med sina små barn.

Mudi och jag började överlägga och planera om.

Vi måste helt enkelt skippa träningen, det vill säga yogan, akrobatiken och alla lekar, eller så fick vi hoppas att vädret tillät oss att vara ute, trots att regnsäsongen härjar som mest.

Klockan tio är alla samlade och vi satte igång, med bara några få missöden som att det saknades köksutrustning och att gasspisen inte fungerade. Mudi fick snabbt svinga upp sig på en mc-taxi och hämta sin gasspis hemma ho sig.

Under tiden hade Radjabu kommit och började sin undervisning i massageterapi och efter det gick jag igenom de olika vitaminerna och mineralerna, vi pratar om bra mat och onyttig mat och om tandvård. Vi avslutad dagen med att laga en utsökt Risotto.

Tisdag

Väl på plats visade det sig att det större av våra små rum var upptaget och det andra rummet fortfarande låst, vi blev förpassade till det allra mindre rummet.

"It is what it is". Som Mudi brukar säga.

Det var bara att omorganisera och klämma in oss i det minsta rummet på ca 7 m2!

Planen var att laga ratatouille men där gick gränsen; sexton personer och laga Ratatouille på 7 m2?

Snabb överläggning och vi bestämde att göra en fruktsallad istället för att slippa använda spisen.

Klockan 10 klämmer alla in sig och Mudi förklarar situationen och vi börjar leka en namnlek för att lära oss varandras namn. Stämningen blir lättsam och alla skrattar. Men så knackar det på dörren och vi får tillsägelse att vara tystare!

I pausen visar det sig att två kvinnor till har anslutit sig till kursen. Ryktet har spridit sig! Tyvärr måste vi meddela att de inte kan vara med, denna gång.

Innan vi hinner börja med fruktsalladen visar det sig att vi får tillgång till det andra rummet vi blev lovade, dock fullt av mjölkpaket som måste flyttas in i det första rummet, som nu är ledigt.

Ja, så fortsatte dagen med ytterligare några rockader men till slut skalade och skar vi ihop världens godaste fruktsallad på banan, apelsin, mango, röd frukt, och papaya!

Resten av veckan flyter på utan missöden och vi håller yoga och akrobatträning utomhus. Sedan fortsätter Radjabu med att undervisa i massageterapi. 

Emellanåt kom "the executive" in och checkar av, han ville fota och bli fotad och Mudi förklarar att han måste rapportera till sina överordnade. 

Efter det pratar vi om näringslära och lite om deras drömmar och framtidstro. Den stora utmaningen varje dag är att sexton personer ska laga en rätt i ett litet rum, utan rinnande vatten eller avlopp, på en gasspis med två plattor, två baljor, två dunkar med vatten, två hinkar, en massa knivar och byttor. Och inte minst stora lass med grönsaker och frukt!

Det är verkligen irriterande att inte kunna språket! För ofta när Mudi tar upp olika ämnen så blir det heta diskussioner mellan deltagarna och det hade varit så spännande att förstå vad de säger. Mudi gör sitt bästa för att översätta, men jag vill förstå allt!